En (lärorik) weekend

Man kan aldrig vara för ung eller gammal för att lära sig saker här i livet. Trots 15 år i det svenska skolsystemet fanns det fortfarande utrymme att lära mig en hel del under helgens skidweekend. Man vet aldrig när kunskapens äpple faller ner i ens huvud.

• Det första jag fick lära mig var att allt går in i en Audi, om man bara packar riktigt smart.
• Det andra jag fick lära mig var att Bjursås tydligen är Dalarnas Schweiz.
• Det tredje jag fick lära mig var att titta ordentligt på bastuaggregaten innan jag ringer jouren och hävdar att någon snott reglagen (varför skulle någon göra det?).
• Det fjärde jag fick lära mig var att alltid ha Coop-kortet redo och svamla riktigt otydligt, då kan man tjäna mycket pengar.
• Det femte jag lärde mig var att det är behändigt att bo ett stenkast från backen om man vill varva skidåkning med skidskytte-VM.
• Det sjätte jag lärde mig var att man inte ska salta en varm täljsten, för då uppstår tydligen livsfarliga ångor (detta är dock bara andrahandsinformation).
• Det sjunde jag, och alla andra lärde sig, var vad en färist är för något.
• Det åttonde jag fick lära mig var att skidåkning är som bäst på kvällen med upplysta backar och obefintliga liftköer.
• Det nioende jag lärde mig var att Timoteij är populärast just nu bland unga tjejer.
• Det tionde jag lärde mig var att aldrig räkna ut Thorsten Flinck, han reser sig alltid igen!

Alla dessa ovärderliga kunskaper hade jag aldrig kunnat insupa om jag inte fått nöjet att följa med Robin, Ulla och Lars-Olof (och hans barn med familjer) på en (stundtals) avkopplande och (konstant) rolig skidresa i Dalarnas Schweiz (se lärdom två). Tack och hej! (Kan man ha för många parenteser i en text?)

Våfflor och flaggor

Jag fick i julklapp av syrran att gå på flaggutställningen på Nordiska museet och en brunch till det. Idag var det äntligen dags. Vi var en liten trupp bestående av Jag och Robin (som fått samma present), Camilla, Henning, Marie och Jacob. Brunchen intogs på Strand där det var våffelbuffé! En klart intressant upplevelse, inte varje dag jag äter kycklingklubba, ribs och lax till frukost. Men våfflorna var riktigt frasiga, croissanterna fluffigt goda och musiken maffig. Dessutom hittade lite vårsol in genom de stora fönstren.

Sen var det dags för dagens huvudattraktion, flaggutställningen. Ska jag vara ärlig blev jag lite besviken på själva utställningen, den var ganska liten och det var väldigt stort fokus på svenska flaggan. Men det fanns några intressanta fakta och roliga montrar i alla fall. De hade en skärm där alla världens nationsflaggor rullade förbi, blev dock lite förvånad när Burmas gamla flagga dök upp!

Om flaggutställningen var en liten besvikelse var museet i övrigt en positiv upplevelse. Kanske berodde det på att det var länge sen jag var på museum, men det fanns roliga utställningar om årets julklapp, inredning med fokus på stolar, leksaker och massa annat intressant. En liten utställning som jag tyckte var extra rolig fanns nere i källaren vid förvaringsskåpen där de förklarade gamla svenska uttryck som ”Bli dragen vid näsan” och ”Som ler och långhalm” med faktiska föremål och små korta texter. Helt i min smak!

Till sist, jag kunde inte hålla mig från skratt när jag fick syn på ett vägguttag som var inburat bakom galler. Visserligen har det stundtals varit en sträng vinter då elpriset skjutit i höjden, men det här var väl kanske att ta i.

Nu avslutas kvällen med att åka in till stan för att träffa Dick och Fred som är i stan. Moi moi!

Vad har jag pysslat med senaste halvåret?

Den senaste tiden har jag fått en hel del frågor om vad jag egentligen gör på mitt jobb. Det enkla svaret är att jag sköter en hemsida. Lägger upp klipp och så. Men det roligaste med jobbet är ju den kreativa biten. Oftast består det av att göra puffar till klippen. Därför tänkte jag visa några av de puffar jag gjort de senaste månaderna.

 

Ska försöka att visa lite saker jag gör då och då. Men annars rekommenderar jag att besöka min arbetsplats och florera bland husen som jag och mina kollegor är fastighetsskötare för.

Stämmer strängarna på min lyra

Idag har jag plockat fram min (o)musikaliska sida och stämt flera av strängarna på min lyra. Kock, rörmokare, tvättare, chaufför (okej, jag körde bara min bil), städare, diskare, innebandycoach, researcher, grafiker och bankman är bara några av de yrken jag snuddat vid under dagen. Sen har jag jobbat lite (webbredaktör) på riktigt också! Glömde nästan att jag nu varit bloggare också, för det är väl ett jobb i dagens märkliga värld?

Bästa bilderna 2011

Det blev en hel del fotande förra året. Året gav mig också en ny kamera och ett nytt objektiv. Här bjuder jag på mina personliga favoriter från året. Du får även möjlighet att rösta på vilken som är just din personliga favorit!

Bilden togs den 30 januari i år på Råstasjön i Solna med min Canon 400D och Sigma 17-17 maximalt utzoomad. Det var svinkallt ute men jag höll mig varm genom att springa mellan kameran som jag ställt på ett stativ och en plats 20-30m bort där jag ritade olika gubbar i luften med en lampa. Just den här bilden har en exponeringstid på 57 sekunder och bländaren på 4.

Den här bilden tog jag 19 mars, även denna med 400D och 17-70 objektivet. Det var en lördag med ovanligt stor fullmåne och jag hade inget att göra. Därför tog jag kameran och stativet och åkte in till stan. Som så ofta när jag gör så utan att planera så hamnar jag vid slussen. Jag hittade en brygga där jag ställde upp stativet så lågt jag kunde och testade lite olika exponeringstider och bländare. Till slut hittade jag den kombination jag gillade bäst och det var 6 sekunder och maximal bländare (2.8).

Vad vore en topplista med bilder utan en rolig skylt? Den bilden togs på en tågstation någonstans i England, jag tror att det var i Horsham, den 7 maj. Under hela resan så fotograferade jag och kusin Camilla en hel del och oftast bad vi syster Marie att göra något kul framför det vi skulle fotografera. Oftast blev det ett spektakulärt hopp. Bilden togs med 400D på programautomatik och 17-70 objektivet.

Söndag 24 juli. Jag hade en ganska ny kamera (Canon 7D) och Björnen hade en splitterny Nikon D80. Vi tog en heldag på stan för att fota loss ordentligt och framåt kvällen hittade vi en massa häftiga spindelnät. Den här spindeln hade bosatt sig utanför Högsta domstolen. Jag testade att fota med mitt nya Canon 55-250 objektiv. Först hade jag också en extern blixt men jag upptäckte att nätet reflekterades ännu mer med den inbyggda fulblixten. Exponeringstiden var 0,4 sekunder och bländaren var på 8.

Fem dagar senare, den 29 juli. Malin var på besök och vi gav oss ut för att ta lite porträtt. Bästa platsen hittade vi på berget bredvid Solna centrum precis när solen höll på att gå ner. Den här bilden tog med 7D-kameran på ett enbensstativ och 17-70 objektivet. Exponeringen är 1/1000 sekund och bländaren på 8.

Även detta år hade jag skaffat mig ett Grönankort för att kunna gå på konserter. Det blev inte så många tyvärr, men istället utnyttjade jag kortet till att gå förbi och ta bilder på sensommaren. Den här bilden togs 12 augusti med 7D-kameran och 17-70 objektivet. Det var en lugn kväll och karusellen stod stilla lite extra länge och väntade på någon eller något. Exponeringstiden var 1/25 och bländaren 6.3.

 

Jag hade tagit kompledigt från jobbet och noga valt ut den dag i veckan (29 september, min namnsdag) med mest sol. Det blev en perfekt höstdag på golfbanan med brorsan. Vi valde Ängsbanan på Huvudstaden för att kunna ta det lugnt. Den här bilden togs på 8e hålet, om bollen gick i? Den låg faktiskt stilla. Lite får man fuska för konsten… 7D-kamera på exponeringsautomatik med 17-70 objektivet.

 

Till sist bjuder jag på den här lilla bilden på en ros. Det var den 2 oktober och jag tog en promenad runt Råstasjön med kameran (7D och 17-70 objektiv). Vid bangolfbanorna öster om sjön såg det mest ut som en byggarbetsplats. Men mitt i allt stod den här fläckfria rosen intill klubbhusväggen. Även denna gång var jag lite lat och lät exponeringsautomatiken styra.

Ett minnesvärt nyår

Det var bara någon dag kvar av det nobla året 2011 när sju svenskar, varav jag var en, tog färjan mot landet i öst för att tacka av det gamla året och fira in det nya på ön där himlen är lika svart som maten är god.

Det var med förhoppningar om en minnesvärd resa som de sju vännerna tog plats i fartygets för för att stilla sina kurrande magar samtidigt som de såg kobbarna sakta försvinna i mörkret utanför fönstret. Buffén hade det mesta från från plättar med räkor till sushi och kissochsnuskisås. Jag kan försäkra er att alla somnade med ett leende denna, den första kvällen på deras resa.

Nästa morgon fortsatte resan ut i skärgården men på vägen gjorde vännerna ett kort stopp för att bunkra upp förnödenheter. Henning passade även på att dryga ut kassan med lite spelande vid de enarmade banditerna. Innan klockan ringde lunch var det lilla sällskapet framme på ön, som i folkmun kallas Högsåra. När klockan sedan ringde middag styrde de stegen mot Gamlas gård och Farmors Café. Sällskapet var stort, aptiten ännu större men störst av allt var glädjen och värmen som fyllde rummet och nästan fick nysnön utanför att smälta.

Några minuter innan klockan skulle ringa 2012 begav sig de proppmätta svenskarna och alla andra ut i den friska finska luften för att skåla in det nya året. Den kolsvarta himlen lystets upp av ett sällan skådat fyrverkeri som målade en tavla i regnbågens alla färger. Det skålades och kramades och tjoades och tjimmades. En bättre start på det nya året kunde ingen önska sig!

Sedan bar det av till Villa Cecilia. Här måste jag göra ett stopp, för det är nämligen så att det som händer inom Villa Cecilias väggar stannar innanför Villa Cecilias väggar. Men så mycket kan jag avslöja att fler än en gång hördes någon utbrista ”k-k-kära nån!” och musiken tystnade inte förrän de första solstrålarna hittade in genom köksfönstret.

Till slut hade alla gått och lagt sig men det dröjde inte länge innan de det hördes knarrande steg från trappan och det porlande ljudet av vaskning fyllde undervåningen. När de mest morgontrötta tagit sig upp ur sängen hade solen tagit sig ner under horisonten igen och det bjöds på rester på Farmors. Rester på Farmors är inte som alla andra rester i världen. Deras rester får nämligen nobelmiddagen att likna en två dagar gammal matlåda med falukorv och makaroner. Dagen avslutades sedan med att vi fick lära oss begrepp som ”ölständer” och *fal* ”Fellingham Family Fun Club”.

Den sista dagen på de sju svenskarnas resa var det riktigt busväder. Vännerna blickade oroligt ut genom fönstren och såg bara regn och slask och snö. Ingen vågade sticka sin näsa utanför dörren och istället höll de sig inne och dammsög, borstade och plockade i ordning allt som hade fått fötter de senaste dagarna.

Till sist packade de in sig i bilarna och rullade på den gula lilla färjan som tog dem bort från värmen och korparnas ö. Men när färjan lade till i Svartnäs var Civicen så besviken över att behöva åka hem att den vägrade starta. Vännerna fick putta den motvilliga bilen i land och sedan väcka den till liv med hjälp av en vänlig färjkusk och några startkablar.  ”Alltid ska det hända nåt” tänkte nog de sju vännerna som inte visste vad som väntade.

Det snöade och blåste på de små vägarna som såg ut att ha legat öde sen urminnes tider. I Civicen var stämningen ändå på topp. När de svängde ut på Södelångviksvägen konstaterade någon i ena sekunden att ”här var det inte plogat” medan någon i nästa sekund glatt ropade att ”här kommer plogbilen” och pekade fram längs vägen.

När de sedan skulle möta den stora plogen blev vägen både smal och hal så det ville sig inte bättre än att de sakta gled mot kanten och det branta diket. Civicen lade sig tillrätta och balanserade på kanten medan de fyra vännerna klättrade upp och ur bilen.

Plogbilskusken vågade inte dra upp bilen själv så han ringde dit brandkåren som kom till undsättning. De band fast Civicen i plogbilen, en stor brandbil och ett träd och lyckades sedan dra upp den gröna bilen på vägen. Vännerna fick sällskap till Kimitos polisstation där den glada brandmannen Pelle tog ett rökbloss medan jag som kört Civicen fick blåsa i en mackapär som en glad polisman tittade på. Polismannen såg glad ut och då blev alla andra glada och de sju svenska vännerna fortsatte sin resa hem i mörkret.

Slutet gott, allting gott! Detta blev som ni förstår ett nyår som de sju vännerna aldrig kommer att glömma. En riktigt god fortsättning på det nya året till er alla!

En annan dag

Annandagen betyder bordshockeyturnering för den westerlundksa släkten. Jag är regerande mästare sen urminnes tider så afvoritskapet är stort. Dock blir det jämnare och jämnare för varje år så i år kändes segern inte fullt så självklar som tidigare år. Två segrar i gruppspelet följdes av en seger på övertid mot kusin Mats. I semifinalen väntade David och även denna gång blev det seger på övertid. Finalen blev en repris på förra årets final mot brorsan. Även denna gång blev det övertid men jag lyckades återigen avgöra med en klassisk ”skyffel” (högeryttern passar till centern som skyfflar in pucken i en rörelse).

Jag har en känsla av att jag får ännu svårare att vinna nästa år, men nu ska jag njuta av den här segern ett helt år!

PS. Jag såg att någon person googlat ”mikael westerlund blogg” på julafton (sjukt oväntat) och hamnat på min blogg (inte lika oväntat). Det är nog det största som hänt i mitt bloggliv.